NP-center i Norrköping arbetar med långsiktiga och individanpassade insatser till ungdomar med NPF och deras familjer. Genom att anpassa miljön, minska kraven och möta ungdomarna utifrån deras egna intressen hjälper de hemmasittande ungdomar att hitta sin egen väg tillbaka till skolan.
Till NP-center i Norrköping kommer barn och ungdomar mellan 13 och 23 år med NPF eller liknande problematik som ställer till det i skolan, hemma och på fritiden. Flera av dem är helt eller delvis frånvarande från skolan.
NP-center erbjuder stöd, rådgivning och gruppverksamhet både till ungdomarna och föräldrarna och hjälper till att anpassa hem- och skolmiljön för att underlätta för ungdomen. De ser de till att alla inblandade vuxna får förståelse för barnets behov och arbetar i samma riktning och kan också agera samordnare för alla möten och kontakter med vård, skola och andra instanser.
– På så sätt avlastas de ofta utmattade föräldrarna och kan lägga tid på familjelivet istället, säger Maria Wass som är specialpedagog på NP-center medan specialpedagogkollegan Lizette Wästerlund och socialpedagogen Annika Kärrstedt nickar medhållande.
Först bygger de upp relationen
På NP-center arbetar specialpedagoger, socialpedagoger och psykologer. Varje ungdom som får stöd av NP-center matchas med två eller tre personer från NP-center som kan tänkas passa ihop med ungdomen utifrån kompetens, intressen och personlighet. Att matcha rätt är viktigt eftersom det första steget i NP-centers insats är att bygga trygga relationer till ungdomen och familjen.
– Många av de ungdomar vi möter har tappat förtroende för vuxenvärlden och är överansträngda av alla krav. För att skapa en trygg relation behöver vi möta ungdomen utifrån hens egna intressen och i den miljö där hen är trygg. Det kan konkret handla om att åka traktor med specialpedagogen eller spela basket med psykologen, berättar Annika.
Samtidigt som lära-känna-processen pågår kartlägger NP-center ungdomens och familjens situation. Både vilka svårigheter som finns och vad de kan bero på, och vilka förmågor som finns att bygga på. Sedan bestämmer NP-center, ungdomen och familjen tillsammans vad de behöver jobba med och hur.
– Utöver de stabila förmågor som ungdomen alltid visar, finns det förmågor som bara kommer fram när ungdomen känner sig trygg. De försöker vi locka fram genom att minska antalet stressorer. Samtidigt hjälper vi till att hitta strategier för att kompensera de förmågor som saknas, förklarar Lizette.
Pausa skolstressen
Ofta är skolan den största stressoren och så kallad problematisk skolfrånvaro är mer regel än undantag bland de ungdomar som kommer till NP-center. Många är slutkörda av alla överkrav och brist på anpassningar och en del är till och med utbrända.
– Ibland har föräldrarna, ofta mot sin egen magkänsla, pressat sina barn till skolan alldeles för länge. Då behöver vi gå in och minimera skolgången i stället. Ibland kan det till och med vara bäst att inte gå i skolan alls under en tid, säger Lizette och medger att hon aldrig hade uttalat sig så innan hon fått den förståelse för målgruppen som hon har nu.
Det är vanligt att vi får övertyga även föräldrarna om detta för att de ska kunna släppa den stress som skolan skapat. Förklara att det finns flera sätt att ta sig igenom skolan och att det faktiskt inte är så bråttom, så att familjen ska kunna slappna av och varva ner, tillägger Maria.
En viktig del i arbetet med att få ungdomen att må bra och på lång sikt kunna återgå till skolan är att lyssna på ungdomens egna lösningförslag och testa dem. Ibland är den rätta lösningen långt utanför boxen.
– Jag jobbade med en kille som satt uppe och gamade med folk från USA på nätterna. För honom var lösningen att sova på eftermiddagarna, gå upp vid 22 för att gama hela natten och sedan gå till skolan på morgonen, berättar Annika.
Långsiktiga insatser
Insatserna från NP-center pågår mellan ett och tre år. Därför har de möjlighet att hjälpa ungdomen att hitta sin väg tillbaka i små steg utan stress. Utgångspunkten är att vänta in ungdomens egen lust och ork, utan att skynda på.
– Om de får chans att slappna av och känna sig trygga så väcks också intresset och nyfikenheten. Och när ungdomen tar ett nytt steg och det fungerar är det viktigt att inte gå vidare direkt till nästa steg utan låta ungdomen bli trygg i det nya först, förklarar Maria.
– Ett exempel är en kille som behövde skoltaxi för att komma till skolan. Först åkte en av oss med i taxin, sedan följde vi honom till taxin, därefter var vi med via Facetime, sedan på telefon, i nästa steg genom påminnelse-sms och till slut kunde han åka helt själv. Under den här stegvisa processens insåg vi också vad som tidigare hade hindrat honom från att komma i väg, exempelvis att han behövde en lista på halldörren för att veta vad han skulle ta med sig, berättar Lizette.
Maria, Annika och Lizette betonar att sådana små anpassningar som listor på dörren kan göra en avgörande skillnad för ungdomar med NPF. De framhåller också vikten av att alla vuxna måste inse att anpassningar inte är någon form av curling som hindrar barnen från att klara sig i framtiden eller i nästa skolstadium.
– Om vi som vuxna arbetstagare behöver en ergonomisk kontorsstol eller terminalglasögon är det ingen som ifrågasätter det eller ber oss anstränga oss mer i stället. Eller hur!?
Max fick stöd av NP-center: “Från utmattad till nyfiken“
En av de ungdomar som fått hjälp av NP-center är 15-åriga Max som har AST. Förra året totalkraschade han av skolans överkrav. I sommar har han varit på utflykter, övernattningsläger och kommit på vad han vill bli när han blir stor.
– Vad hände? Är det detta som är ett normalt liv? Så beskriver Max mamma Anette den stora förändring som det senaste året har inneburit för Max och resten av familjen.
Under de senaste månaderna har hon fått erfara en tonårings frigörelse, restaurangbesök och en övernattning med familjen (omöjligt i flera år!) och sett sin son åka på läger och få kompisar (han som var hemma jämt!).
– Det har väckts en nyfikenhet hos Max. Ett driv att komma ut och göra grejer, få en innehållsrik fritid och en meningsfull sysselsättning, säger Anette och betonar att förändringen skett tack vara NP-center och deras arbetssätt.
Anette beskriver NP-centers insats som prestigelös och lyhörd. Det började med att en av specialpedagogerna började besöka familjen förra sommaren. Sedan planerades resten av insatsen gemensamt, med Max behov som rättesnöre.
– Från att ha ifrågasatts av skolan handlade det äntligen om vad Max behövde och inte om vem som hade mest rätt. NP-center ser till att ta till vara vår kunskap om vad som fungerar och frågar alltid hur saker kunde göras på ett sätt som funkar för oss.
Alla insatser har byggts på Max styrkor och skett i hans egen takt. NP-center har lärt känna honom och planerat insatserna kring hans intressen. Arbetssättet har varit att börja lågt, bygga på och backa om det behövs.
– De stöttar hans utveckling utan att tvinga honom in i något som inte passar honom. När han möts av den respekten har han kunnat utmana sig själv och vidgat sina cirklar. Den fina kontakten med NP-center har också ökat hans förtroende för andra vuxna, vilket märks vid bland annat vårdbesök, berättar Anette.
NP-center har också agerat bollplank för och avlastat föräldrarna.
– De kom med inställningen att här har vi två utmattade föräldrar så nu hjälper vi dem! De har fungerat som en brygga mellan hem och skola, och med vårt godkännande tog de över koordinerandet av alla möten och insatser.
Under det gångna skolåret har Max haft kontakt med NP-center en till två gånger i veckan i form möten med specialpedagogen eller praktik. Samtidigt har Anette och hennes man fått delta i föräldragrupper. Under sommaren har Max haft någon aktivitet i veckan, antingen egna möten med specialpedagog eller gruppträffar med olika aktiviteter.
Under det kommande skolåret ska man fortsätta att invänta och följa Max signaler. Han ska stöttas i att bli självständig, med målsättningen att han så småningom själv ska vilja gå till skolan och lära sig. Anette menar att de redan kommit en bra bit på vägen:
– Vi var nyligen på gymnasiemässa på Max initiativ och där fick han upp intresse för ett yrke som han siktar på att utbilda sig till i framtiden. Han har också börjat säga när i stället för om när han pratar om att börja skolan!
Text: Linnea Rosenberg Foto: Privat